torsdag 17 november 2011

Good feeling

Det var så klart inga problem med att komma in i rutinerna på jobbet igen.
Jobbade fem timmar i lördags och sen tio timmar på söndagen och det rullade på alldeles utmärkt.

Introduktionsutbildningen på jobb 2 är slutförd sen igår och jag är numera "riktig" anställd schemalagd ca. 3-4 ggr/veckan. Har lovat mig själv att ge det en chans november månad ut och känns det fortfarande som en dålig arbetsmiljö och situation så säger jag upp mig då. Jag är ju så extremt duktig på att ta förhastade beslut så nu ska jag verkligen försöka hold my horses den här gången.

Idag och imorgon har jag jobbpass mellan 06:00-11:00 på kurir (alltså jobb nummer 1 som numera kommer refereras till som "roliga jobbet") vilket gör att jag går upp ungefär kvart i fem på morgonen. Hatar att behöva stressa så jag går hellre upp brutalt tidigt och har mkt tid på mig än sover så länge som möjligt och stressa hjärtat ur kroppen.
Men jag märker hur BRA jag trivs på roliga jobbets arbetsplats och med själva arbetet för det känns inte ens jobbigt att behöva gå upp så pass tidigt och åka tåg och buss hit och dit. När jag har pass på jobb 2 orkar jag ungefär varje gång inte ens tänka på att kliva upp ur sängen för jag är så SJUKT omotiverad att gå dit.
Och då börjar jag ändå oftast betydligt senare där.

Annars så fortsätter jag med kampen att försöka rädda mitt hår. Har tänkt i flera dagar nu, utan att faktiskt lyckas komma dit trots att båda mina jobb ligger sjukt nära varsin, att jag ska besöka en The Body Shop och köpa lite nya schampon och balsam och sånt eftersom jag har en vag misstanke om att jag eventuellt är lätt överkänslig mot de "vanliga" schampon och dylikt vi har hemma. Det innehåller ju så jävla mycket kemikalier såna där grejer.

Försöker även planera ihop en dag att boka in julbord med mamsen och systrarna, vilket är lättare sagt än gjort när typ alla i familjen jobbar skiftschema. Filar även på julklappslistorna men det är typ ingen som kan säga vad de önskar sig i år, så den enda jag egentligen har en någorlunda ide om vad jag ska ge henne är mamma som ska få en weekend-resa till London.
Kan i och för sig inte gnälla så mycket över saken eftersom jag själv inte heller kan komma på så mycket jag önskar mig. Vill ha Buffy säsong 8 i albumformaten och estee lauders idealist skin tone-kräm men sen är det slut på idéer.
Jobbar och tjänar så pass bra nu att jag köper ju liksom det jag vill ha själv på en gång när jag vill ha det... Jobbigt det här med att bli vuxen alltså!

lördag 12 november 2011

Don't be a drag just be a queen

Jobba 20:00-01:00 i växeln i natt.
Känns både bra och dåligt på samma gång.
Inbillar mig att jag glömt alla system och koder och lösenord efter att ha varit "ledig" därifrån i två veckor (har ju inte kunnat jobba växeln något eftersom jag gått min introutbildning på nya jobbet).

Känner behovet av att röka en cigg och svepa ett glas sprit eller två.
Saknar tyvärr sprit här hemma och röka vågar jag ej göra eftersom jag är sjuk i halsen, samt egentligen har bestämt att börja sluta röka.

Ja man kan börja sluta röka. Det innebär liksom att man drar ner sjukt mkt på det och typ röker en cigg varannan vecka ett tag innan man slutar helt. Egentligen skulle jag nog kunna sluta cold turkey snippsnapp, men jag Vill på sätt och vis inte sluta röka (inte för att jag tycker om det eller så, tycker faktiskt tom det smakar äckligt många gånger) eftersom det är den enda funktionella reaktion jag har mot ångestattacker för tillfället.

Blablabla tjatar verkligen bara om massa idiotiskt nonsens. Ska hålla käften och gå till jobbet nu.

tisdag 8 november 2011

Lifehouse - Everything

Okej livet börjar falla på plats.

Är fortfarande lite missnöjd med jobbsituatione(rna) men börjar ana att jag nog är en sån där cool typ som liksom aldrig kan bli riktigt nöjd till hundra procent med sådant, så jag orkar inte fokusera så mycket energi på att vara bitter längre. Känns olönt liksom. Har i alla fall påbörjat jobb nummer 2 sen sist. Eller ja, tekniskt sett blir det ju jobb nummer 3 i ordningen eftersom jag har både telefonist och servitris-jobben sen innan. Har inte bestämt mig än för om jag ska skriva ut vad det är för jobb för det är lite känsligt skulle man kunna säga. Vill liksom kunna bitcha om det här i bloggen och vet att det inte skulle uppskattas på företaget. Så jag tänker att det nog är bäst att hålla lite låg profil för att inte riskera att någon söker på företagsnamnet och liksom snubblar in här och blir helt "men stopp och belägg vänta lite nu...!!"

I övrigt blir det ungefär mer och mer höst för varje dag och det tycker jag är rätt bra.
Gillar varma kläderna och att kunna dricka varm choklad och chailatte utan att dö värmeslagsdöden.

Och så är jag väldigt kär i min nya väska också.
Se bild.

måndag 17 oktober 2011

I've got my bangs to hide that I don't stand a chance

Förstår mig inte på mitt hår.
Det lossnar så sjukt mycket varje gång jag tvättar eller borstar det och det är nog mindre än hälften kvar av vad jag brukar ha (min lugg som t.ex. brukar vara tjock som en sopborste är numera tunna stripor man ser pannan emellan), men när jag drar handen genom håret eller liksom drar i topparna, så där som man gör för att ta bort lösa hårstrån, lossnar ingenting alls. Hur går det ihop?

Önskar jag visste vad som var fel så att jag kunde göra något åt det. Är så frustrerad att jag just nu mest bara lutar åt att rycka åt mig hårtrimmen och raka av hälften. Känner lite att om det nu ändå ska ramla av kan jag lika gärna ta bort det på en gång? Istället för att behöva gå igenom den här "fulfasen" där det tunnas ut och blir mer och mer av nåt slags enstaka testar av hår lite här och där på huvudet.

Fast tyvärr är jag nog för feg för att göra det. Är orolig över att få en negativ reaktion på jobbet (och kanske t.o.m. bli avskedad för att jag inte längre har ett "normativt utseende") och att det även ska lägga krokben för mig vid jobbsökande. Låter ju jättelöjligt och paranoit egentligen men med tanke på hur utseendefixerat det här samhället är och vad som anses "fint", "normaaalt" och "välanpassat" skulle det inte förvåna mig om min oro faktiskt är befogad.

A tiny little seed is sown, a government is overthrown. Who knows when I'll be coming home

Önskar att jag inte hade så stark förbindelsefobi. Är trött på att varje gång jag har hittat en stabil grund att stå på behöva känna behovet av att kasta allting åt sidan och göra något helt annat. Varför kan jag aldrig bara vara nöjd?

Vill byta jobb. Har bara arbetat på det nuvarande i två månader och känner redan att nej det här passar nog inte mig. Det är för monotont, men framförallt på tok för osocialt. Vill ha ett jobb där man kan skratta och prata och trivas med sina kollegor. Är ju så bortskämd med att ha bästa folket runt mig när jag arbetar. Kollegorna på nuvarande jobbet är visserligen också jättefina vissa utav dom, men man får ju aldrig chansen att verkligen lära känna nån, att föra en riktig konversation med någon som varar längre än två-tre meningar, och det är så T-R-Å-K-I-G-T. Tänk själv att sitta på ett jobb nio timmar i sträck utan något som helst socialt umgänge. Det tycker nog inte någon är en särskilt lockande tanke.

Men är man tjugotre har man inte råd att inte vara vuxen. Måste stanna på jobbet till minst januari-februari ut för att kunna få en bra referens att lämna vid nytt jobbsökande och behöver även minst så lång tid för att kunna spara lite pengar på hög att ha till hyra, mat, försäkring och bilen under den tid jag kommer vara arbetslös sen. Vill inte parasitera på J bara för att jag är "missnöjd" med mitt jobb. Känner lite den där skulden att "du ska fan vara tacksam att du övht har ett jobb i dagens samhälle med din brist på utbildning och allmänna oduglighet". Att ha förmånen att kunna vara kräsen när det gäller jobbval är få förunnat.

söndag 9 oktober 2011

Please don't stop the rain

Jag är helt okej med att det blir höstigaste hösten nu.
Behöver ett extremt ombyte för att sparka igång saker.

Och som den uppmärksamme märker åkte jag inte till grekland.
Ringde upp familjen igår, det vill säga dagen innan, och sa tack men nej tack.
Jag kan inte göra något sådant just nu.

torsdag 6 oktober 2011

And it goes like this...

Förundras över hur jag liksom alltid lyckas förneka vilken grav insomnia jag har när jag är medicinerad och därmed alltid blir lika förvånad när jag slutar ta medicinen och helt plötsligt aldrig kan sova.

Man tycker att det på nåt sätt borde finnas kvar i minnet efter tjugotre år.